8.27 PM, Jönköping, SwedenDear diary,
So this is what it has boiled down to. An insight, as painful as a thousand razors running down the veins of my heart, yet it is a release. The events that led me to this conclusion have been both painful and a cause of great anger and hate. Now I know;
- I can't let people into my life because of everything that has happened in the past (consult earlier entries in this diary for explanation). Making new friends is impossible, everytime someone is starting to get close, I push them away. Hide.
- People I have considered as friends are no longer making sense to me. I have alienated myself from their life, or maybe it's the other way around? No one who knows me well wants to be around me, or lie to keep me under false pretence. I resent their actions, and have tried for far too long to endure their lies and fake smiles.
- My dreams and plans for the future all involve passionate people who are willing to burn together with me as one. As a result of my inability to engage in long-term relationships, this is impossible to achieve.
- I'm alone in this. No one feels like I do, no one can ever understand me, because I can never explain myself fully to anyone. This leads to solitude.
- Solitude means that my hopes and dreams are all in vain. Without any ability to share or explain them fully to another living being, they will remain in my head until the day I die.
- This insight leads me to the conclusion that because my dreams and plans for the future will never be realized, my life is worthless. Meaningless. Pointless.
- A pointless existense is redundant, and does not contribute in any way to the society or to himself, and therefore must cease to exist. Self-termination is the only option.
- Suffering within the lone individual will increase with time passed after the conclusion has been made. A quick decision and execution of before mentioned measure is of the essence.
- Since outside help can't be accepted because of my mental condition and various flaws in my personality, such offers will be firmly, but kindly ignored.
Looks like I've lost this battle against time. We all do, eventually, but this time it's my turn.
Du skriver så jävla vackert.
ReplyDeleteMan kan relatera till dina texter, det i sin tur gör att man känner sig mindre ensam. Vad jag egentligen försöker säga på mitt underliga sätt är att du hjälper mig och förmodligen många andra, genom att öppna upp dig om ditt eget liv och dina erfarenheter.
Thanks.
Tack - vem du än är. Det värmer. Lite.
ReplyDeleteDu skriver vackert Sid.
ReplyDeleteDu kanske inte kan förklara drömmarna fullt ut för folk, men du lyckas med känslan i att inte få ut tidigarenämnda. Det måste väl vara värt nåt? Nåt litet, värt att stanna kvar för? Man behöver inte göra musik för att fylla en plats och tjäna ett syfte - du lyser upp din plats bra mer än många andra gör bara genom att försöka.
Det måste väl vara värt nåt? Nåt litet?
"Du är större än du tror"
Tack (igen) - vem du än är. Det värmer. Lite.
ReplyDeleteSnabb fråga bara, är du självdiagnostiserad eller gått till läkare och fått diagnos?
ReplyDeleteKänner delvis som dig, jag har dock inga demoner eller öster på det sättet som du verkar ha men en del inlägg och tankegångar du har hugger mig rakt i hjärtat då jag känner och tänker likadant.
Ja, blev jute inte "bara en snabb fråga", så när jag ändå skriver, vilket stjärntecken har du?
Borde sova nu...Ska jobba kl 15.00, vill fixa mg. Vad jag har läst är det viktigt för dig att vara snygg utåt för att kunna må bättre inåt, jag känner samma sak men jag tror att det ytterst handlar om en osäkerhet på sig själv som person, att man itne duger som man är och däröfr måste man skapa en falsk självsäkerhet genom att göra sig lite finare utåt iaf. Det är mer av en quickfix, det går ju betydligt fortare att sminka sig än att öva upp en bra självkänsla.
Och ditt problem med att inte ta tag i dagen (vet inte om du har så mkt problem med det längre?). Men iaf, jag känner igen mig. Är säkert datorberoende och borde sluta omedelbart bums.
Känslkan av att vara ensam, eller snarare vara rätt och slätt ensam för att jag knappt har några vänner. Gör att livet känns meningslöst. Ska sova nu...Kommer tillbaka hit för att läsa mer, du skriver jävligt bra! :)
Det är en diagnos från läkare och samtalsterapeuter jag fått kontakt med, dock är den journalen några år gammal och symptomen har förändrats under de åren, så jag har kontaktat vården för att få en ny diagnos igen.
ReplyDeleteJag tror många känner igen sig i detta, och det är skönt att veta att man inte är ensam om att vara "dum i huvudet".
Jag är lejon, så mycket det bara går. Egoistisk, självupptagen och dominant.
Absolut, jag ljuger inte för mig själv, det bottnar i en bristande självkänsla, som med allt annat så pendlar den fram och tillbaka. Just idag är det ganska lugnt, men det beror nog på trötthet också kanske...
Tja, lättare sagt än gjort... när inget annat finns att göra (läs: man orkar inte hitta på något att göra) så är datorn tillflykten.
Okej, gör gärna det, blir lite förvånad över att någon orkar läsa detta, men kör på!