Monday, June 15, 2009


04.05 AM

Find me here
Speak to me
I want to feel you
I need to hear you
You are the light
That's leading me
To the place where I find peace again

You are the strength, that keeps me walking
You are the hope, that keeps me trusting
You are the light to my soul
You are my purpose... you're everything

How can I stand here with you and not be moved by you?
Would you tell me how could it be any better than this?

You calm the storms, and you give me rest
You hold me in your hands, you won't let me fall
You steal my heart, and you take my breath away
Would you take me in
Take me deeper now

I don't know what's happening to me... another breakdown, I suppose... Isn't it funny... that just one single second of a song can make your heart miss a beat? Fuck... it should never have ended that way. We promised each other... remember?

"Don't let go of me, never let go of me."

I never did.
I never did, baby, I never did... and no matter how hard I try to erase you from my memory, you're still there, like a nightmare haunting me forever... but the sweetest nightmare I've ever had. But you're happy now, at least, and you have since long forgotten of me, exchanging memories of me with new, better ones. I wish I could, too... I can't express with words the hole you left inside me when you left me alone.

men jag har saknat din hand 
har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud
mot mitt bröst

somliga dar
tar jag in vad jag hör
det går kvällar ibland när jag inte
ens undrar vad du gör

det är ibland som förut
ibland har jag känt att jag duger
jag har hämtat och samlat ihop
nog med kraft att gå ut

jag ser dig fortsätta nu
med varsamma kliv
jag ser dina drömmar sakta lossna
från mitt liv

jag har saknat en vän
jag har varit på krogar och barer
det har hänt att jag ljugit och sagt
att jag måste gå hem

jag har saknat din röst
nu har du en ny
ännu okända nätter ruvar
i väntan på att gry

1 comment:

  1. detta låter ganska fucked up, men jag avundas att du ändå har förmågan att känna - att det finns kvar hos dig. allt du beskriver önskar jag att jag kanske kunde känna, men det kan jag inte - men jag får åtminstone läsa det du skriver och kanske, kanske så kan jag tänka.